Tankens kraft
Det är synd när människors tro på sig själva är svag och förminskar deras fulla kapacitet. Många har en stor potensial, men vågar inte ta steget fullt ut. Det är förståligt på sitt sätt, för trots allt så är det ju så att när man väl tar steget ut i det okända då finns ingen väg tillbaka sedan...Ofta lämnar man då mycket bakom sig som man trodde var lycka, trygghet, kärlek osv. Rädslan kanske lurar där i bakgrunden, t om på ett omedvetet plan. Man tror att genom att hålla tillbaka sig själv och ignorera det man innerst inne drömmer om, kan stanna kvar i det som är välbekant och bekvämt.
Det är lätt att glömma att själva livet är föränderligt och att det är en illusion att tro att vi har kontrollen över det till fullo. Inget i hela universum slår sig till ro och stannar upp - där finns en rörelse framåt hela tiden. Jag tror också att vi människor har en medfödd inre drivkraft att röra oss mot utveckling och att hitta vår fulla potensial. Vi vill egentligen inte leva i ett förminskat tillstånd...
Under resans gång upplever vi nog alla ibland att tankarna löper amok, helst om vi befinner oss i kris. Omedvetna tankar kan vara förgörande och få oss att må dåligt. Ett hjälpmedel för att sätta stopp för tankar som rusar omkring i kaos, är att utmana dem. Att ifrågasätta hur relevanta de är.
Kursen i mental träning, personlig utveckling som jag gick 1995 gjorde underverk i mitt liv. Tänkte ge er här de frågeställningar vi använde för att se om våra tankar hjälpte oss - eller stjälpte oss...Kanske någon vill prova?
1. Är min tanke realistisk, är det ett verkligt faktum?
2. Gynnar det mig att behålla den här tanken?
3. Främjar mina tankar och attityder min hälsa och ett positivt liv?
4. Ger mina tankar och mina föreställningar om saker och ting mer av det jag
vill ha, önskar mig, behöver, och det jag förtjänar?
Det kanske låter långsökt i början, men när man provat och upprepat konceptet ett antal gånger, så börjar man sakta men säkert förändra tankebanorna till det bättre. Visst får man sina bakslag emellanåt, men det är ju en lärdom det också eller hur?
Det var ett mycket tänktvärt inlägg, som vanligt..
Frågeställningarna tar jag till mig..
Visst tar tanken mycket av ens kraft..
Men jag arbetar med det dagligen, genom olika sorters litteratur.. Mår väldigt bra av detta..
Försöker många gånger att lyfta ur en del tankar, och sätta utanför, mitt fysika väsen..Ibland går det bra, ibland får jag försöka igen ..
Men sedan måste man våga tappa fotfästet ibland, för att sedan kunna komma igen, förhoppningsvis starkare,,
Sedan att man känner sig starkare och mera harmonisk idag än man gjorde när man var yngre..
Det är många bearbetare tankar genom åren..
Kramar till dig du trevliga vän/Inger
Vi pratar mycket om detta ämne på min kurs..och jag slås ständigt av vilken kraft det finns i tanken.
Känner igen så mycket i det du skriver och precis som du så får jag ut oerhört mycket av detta just nu och det talar såå till mig..
Kram fina vän
Jo, tankens kraft är stor, och påverkar oss väldigt mycket i vår vardag.
D.v.s. hur vi tänker om oss själva, andra och om livet i övrigt.
Och om vi saknar tron på oss själva, eller hur vi kan klara av saker vi möter, så blir vi nog ganska begränsade.
Intressant inlägg.
Kram
Jag tar alltid klivet ut, snubblar ibland och slår mig, reser mig upp och testar nya saker...ibland går det bra ibland blöder det. Aldrig att jag kommer att "sitta nöjd" hellre bryta ihop och komma igen, än inte komma någonstans alls!!!
Men de 4 punkterna du har här de ska jag kopiera och lära mig utantill. De kommer att bespara mig en hel del tror jag. Tack!
(du kan kolla min blogg så ser du att jag varit "duktig" idag...fniss.)
Tänkvärt det du skriver, och visst tar tankarna ibland mycket kraft, det känner jag ju speciellt av nu när vi åter drabbats av sorg, men det är bara att resa sig igen och gå vidare......
Mitt bland törnen finns det rosor och man får ju glädjas åt de fina stunder som man har fått ha tillsammans med sina nära och kära som gått före, det gäller bara att kunna ta fram det när sorgen känns svår.......
Ha en fortsatt bra dag. Varm kram till en fin och förstående bloggvän // Hjördis
Ja detta är ett stort ämne eftersom det är många som inte tror riktigt på sig själv, att man kanske inte klarar av vissa saker. Tillhör själv den kategorin ibland.
Jag lovar att det har varit en jobbig tid för mig att byta jobb, från nästan 25 år i vården till att jobba med adminstrativa saker o att fakturera hehe. Man tror inte man ska kunna det, men jag trivs o har bra arbetskamrater.
Tråkigt det där med cancer i din närhet, förstår hur du tänker men jag tror att om jag blir drabbad vill jag nog endå få vård så länge det går...svårt det där men har oxå sett folk som kämpat som bara den med smärtsamma behandlinga för att sedan inte klara sig. Min kusin dog för 7 månader sedan i en långdragen kamp med en inoperabel hjärntumör.
Ha de riktigt gott kära du o så låter vi den hemska sjukdomen flyga sin väg hehe.
Kramar
Tack för kommentaren mamma :) Underbart att vara med hundarna hela dagarna, men vissa är ju lite småjobbiga som du vet ;) hehe. Men nu är Fanny min nya stora favorit, önskar verkligen mig en hund, vi får hoppas gud är med mig! Usch, helt slut nu. Sover gott i natt tror jag! Älskar diiiiig! Puss och kram!
Vet du, jag tycker att du har vänliga inlägg. Du har alltid någonting gott övers för andra. Det gör mig mycket glad, det är inte så ofta man stöter på sådana "givare"..;-))).
Kloka ord!!!!Har varit på väg in i väggen för några år sedan så jag förstår vad tu talar om.....
Jag fick som tur var hjälp i tid....
Kram
Margaretha
Jo men visst.. ska man börja tänka nu oxså:-D
Bara skojar visst är det förnuftiga tankekorn du har skrivit idag som så många gånger innan:-)
Börjar bli trötter nu och sängen kallar.
Ha de gott.. hörs kram
