En evighet har passerat...

När jag kom in på bloggen idag efter en hel evighet och fick se att ni mina goda bloggvänner skrivit, blev jag så glad ända in i hjärterötterna! Det har varit en tuff tid med både långvarig virusinfektion och biverkningar av den, även självaste livet har sina påfrestningar. Det händer saker i ens omgivning, bland människor som står en nära, när man minst anar så förändras livsförutsättningarna och livet blir inte detsamma som förut... Krafterna sinade i och med min infektion och jag har fått hushålla med dem väldigt sparsamt. I svåra lägen är det en prestation att ens kravla upp ur sängen...Nu har jag frisknat till så pass att jag orkar ta itu med allting som legat på is ett bra tag. Mina dagar framöver är fyllda med förberedelser inför min dotters födelsedag och strax efter det så tar hon studenten. Det är ju en hel del att göra inför detta evenemang, som är en viktig milstolpe i hennes liv och som jag vill att hon ska minnas med glädje...

Fortfarande är det så att jag får hushålla med krafterna och kör på reserven vissa dagar. Det är inte alltid så roligt, men risken är att man hamnar i ryggläge igen annars och det är det sista jag vill. Kommer att ha min blogg "halvt vilande" tills jag är tillbaka i livet till fullo igen...

Jag tänker på er alla och alla givande utbyten vi haft av varandra och är så glad över det! Jag vill önska er underbara, glädjerika dagar framöver och att ni får njuta till fullo av dessa soliga vackra dagar!
Livet är inte de dagar som kom och gick, livet är det du lever just här och nu...
                                                           Stor kram Kerstin

RSS 2.0