Tankeverkstaden

Den gick förbi helt obemärkt, och hösten intog dess plats i ett tidigt skede. Vad var det som hände?
Många av oss var säkert glada till en början, att slippa rena rama ökenvärmen,
som en  obarmhärtig stor, kokhet sol har vräkt över oss vissa somrar...
Men detta blev fel åt andra hållet! Kan vi få lite  balans där uppifrån tack?
Jag var övertygad om att nu stundar en brittsommar av stora mått,
hade stora planer att utmana mig själv denna höst.
En gång för alla överge min bekvämlighet, och ge mig ut på en-timmes promenader VARJE dag.
Inte bara de gånger jag läst någon hälsoartikel, och drabbats av mitt dåliga samvete.
Jag har visualiserat (som det så vackert heter), mig själv, rantandes i skogarna med ett stort leende på läpparna,
dessutom rosenkindad och fräsch som en nyponros...
Därav blir ingenting har jag insett! Vem ger sig ut i stora,
stygga höststormen, med regnet forsande kring nacken?
Inte jag inte! Måste medge att jag ser hurtbullarna
genom mitt fönster, alerta och på g, oavsett väder...
Blir både lite avundssjuk, och imponerad,! Hur i sjutton kan de
genomföra ett sånt projekt, när regnet står som spön i backen och vissas gångstavar nästan knäcks på mitten
i höstblåsten? Man måste ju medge att det är starkt gjort alltså!
Undrar om det finns någon mirakelkur eller nåt, som kan få ens träningsinstinkt att växa eller så?
Idag är det lugnt, kan freda mitt samvete med att ingen "normal" människa ger sig ut i sånt ruggigt väder.
Oj, oj tror solen skymtade där bland molnen plötsligt...
Skit också, kan ändå inte dra på träningskläderna, host, host, tror jag är lite snuvig, hehe.
Ja, det kommer alltid något emellan mig och motionen, fattar inte varför?

   /Kerstin