Vaknade imorse...

glad i hågen! Skulle bli lika fint väder som igår...
Tittade ut, oj då, en massa dimma -men det är lugnt - solen bryter
snart igenom molntäcket! Börjar med att förbereda mina sargade  ben.
Iprensalva måste väl nästan vara Guds gåva till världen, eller i alla fall
till såna som jag, med pinade muskler som överansträngts!
Hade tänkt mig en skön tur i storskogen, njuta av brittsommarvärme
och hoppa och skutta över stock och sten...Visserligen med Iprenbedövade
lårmuskler men ändå...Tanken var ju god!
Måste haka på mina nya föresatser att bygga upp både konditionen och
muskelgrupperna igen, de försvann nämligen snabbt som vinden efter
en årslång segdragen infektion. Kondition är ju flyktig som bekant, den
måste underhållas konstant...Min äldsta dotter och jag hade en lång och
uttömmande diskussion om friskvård och sånt. En halvtimma om dagen
räcker långt, sa hon optimistiskt. Ska väl nämnas då i sammanhanget,
att hon är en hurtbulle och väldigt aktiv i träningsvärlden...
Sen, innan jag visste ordet av så öste regnet ner och alla mina intentioner
försvann med blixtens hastighet. Men det kommer en ny dag imorgon,
med nya chanser och möjligheter....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0