Tankeverkstaden

Jag är en sådan person som intresserar mig för de svårare frågorna, som funderar mycket över saker och ting.
Vill gärna titta djupare på orsak och verkan. Är nog ingen lätt människa på det sättet för jag sätter det djupa
samtalet före "väder och vind" snack...Jag har mina åsikter, även mina visioner och intresserar mig mycket för
hur andra tänker och känner i samma ämnen. Är så många förete'elser som jag vill gå till botten med, undrande:
Varför är det så här? Är det rimligt? Naturligt? För allas bästa? osv osv  Har förstått att många vill flyta uppe vid ytan
i samtalet av idag och undvika att ge sig ner på djupet. Men då lär vi ju inte komma tillrätta med situationen varken
i vårt samhälle eller ute i världen...Till min häpnad fick jag veta att vissa människor t om slutat läsa/se på nyheter.
De orkar inte och vill inte veta om mer elände. Jag kan förstå hur de känner, för visst gör det ont och kan kännas
deprimerande när gränserna flyttats så långt, att ingen reagerar på någonting längre...Finns en fara att man börjar
leva i förnekelse instängd i sin lilla glasbubbla, går med skygglappar på och vägrar ta in det som är svårt eller
obekvämt. Hur ska de förändringar som behövs bli gjorda då? Man kanske behöver konfrontera livet som det
verkligen är och skapa visioner för fortsatt liv på  bättre levnadsvillkor? Idag omgärdas vi också av en tabubelagd
problematik, syftar då på mobbing, självmord, anorexia, bullemi, självskadelse/skära sönder sig, proppa i
ungdomar psykofarmaka/sömnmedel,missbruk av olika substanser osv osv listan kan göras väldigt lång.
Denna många gånger nedtystade problematiken borde vi belysa och ta upp i ljuset! Här handlar det oftast om
unga människor som är helt vilse och utelämnade till sig själva många gånger...Det är skrämmande!
Ungdomskriminaliteten är också något som borde skärskådas snart innan det gått överstyr fullständigt! Det vi
alla kan göra är att delta i det djupa samtalet, börja göra gott i det lilla, skapa fred och harmoni inom oss
själva först, ge det vidare i vår närmaste omgivning så det goda sprids som ringar på vattnet och når fler och
fler...Det låter kanske löjligt i vissa öron, men vi måste ju börja någonstanns! Vänlighet och hjälpsamhet kan
man komma långt med i arbetet att förändra världen till något bättre! Vi behöver alla engagera oss på ett eller
annat sätt, ingen kan helt ensam skapa förbättringar och en trevligare tillvaro för oss alla...Vi människor behöver
varandra som grupp, vi har levt i flock sen  stenåldern! Vår flockkänsla är medfödd och instinktiv, inget modernt
samhälle i världen kan radera bort det ända inifrån djupet av vårt väsen! Det som hänt, som jag ser det,är att
människans ego är hjärntvättat,men själen är intakt, om än väldigt förvirrad...