Bara en fasad...

Vad tråkigt det är när människor lägger sig till med yttre fasad som inte har någonting att göra med
hur de är egentligen. Ett påklistrat lee'nde och glada tillrop som klingar falskt. Jag klarar inte av dessa
människor! I ett möte med såna personer finns ingen hjärtlighet alls, ingen känsla och ingen personlig
kontakt. Allt är tillrättalagt, snyggt och prydligt men de bryr sig inte ett vitten om andra egentligen. Jag har
tyvärr haft oturen att stöta på dessa individer i olika sammanhang och vill bara backa undan så fort det går.
Deras energi är så kylig och beräknande, dessutom suger de musten ur andra ganska omgående. Jag är
en känslomänniska, så det ligger inte i min natur att sätta upp några fasader. Jag kolliderar ganska omgående
med ytliga, självcentrerade, känslomässigt avstängda personer. Jag begriper liksom inte meningen med
det hela, vad är poängen? Vet att det brukar kännas som om vi kommer från vitt skilda stjärnsystem, att
olikheten är så markant att det märks på en gång. Världen skulle vara en bra mycket trevligare plats om
vi alla kunde bemöda oss om att bemöta andra människor ärligt, utan roller och spel. Utan alla falska
masker...Våra möten skulle bli mer meningsfulla och givande, ge oss kraft istället för tvärtom...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0