Utbrändhet
Gud så sjukt, orättvist och hemskt säger jag bara!
Ja, det är förfärligt, så många som verkar råka ut för detta..
Inte lätt att vara kvinna, jobba heltid och göra karriär, ha småbarn, sedan sköta allt hemma. Och sedan om man är pedant i hemmet,,
F-kassan är hård mot många, har jag förstått..
Ha en bra dag!
Kram
Så ser det ut i vårt "fina" Sverige idag..
Dt är förskräckligt allt ihopa som det ställer till det för människor och att den där försäkringskassans o läkarna där inte ens har något möte för att bedöma.. avskyvärt..
Ha de fint i alla fall och gör det bästa av situationen.. alltid
Kram*
Ja exakt samma situation var jag i 2003. Jag var i så dålligt skick att jag bara grät i flera veckor. Sedan kom brev från fk, inget kul alls.Med facit i hand så vet jag idag att jag gick ut i jobb igen alldeles för tidigt, börjad med 25% men var snabbt uppe i 100% igen. I samma veva separerade jag o min sambo, han var också utbränd, vilket vi inte förstod då efter bara nån månad var vi dock tillsammas igen, men det var en svår tid. 2005 pajjade min rygg o sedan dess har jag i stort sett varit sjukskriven men med fk bråkande bredvid, ända tills jag flyttade till annan kommun, där fick jag istället hjälp och rehab.I dag inser jag att jag var inte frisk från min utbrändhet när jag gick tillbaka till jobbet, nu tack vare den andra sjukskrivningen känner jag mig återställd men det tar tid att komma tillbaka och man måste vara försiktig. FK:s läkare gör allt han kan för att vi små människor verkligen ska ha det svårt, inte klokt men han verkar misstro väldigt många.
Ha en bra dag,
kram
Hej! Intressant inlägg. Jag är själv sjukskriven sedan ett år tillbaka för utmattningsdepression. Nu börjar återgången tillbaka till arbetslivet, vilket inte är lätt. Min arbetsgivare har arbetsbrist och säger upp mig vilken dag som helst och vad gör man sen. Jag känner ju att jag inte kan arbeta 100% än och hur lätt är det att söka nya jobb nu? Önskar man hade en STOR buffert med pengar så att man kunde återgå i sin egen takt utan att behöva strida för sin mänskliga rättighet. Ta vara på dagen!
Tänk så väl jag känner igen mig i vad du skriver,
Att leva upp till alla krav, ha alldeles för stora krav på sig själv, ta på sig mer än man orkar, så var min vardag i många år, 75% jobb som uska 50% vaktmästare (i ett kapell) plus heltid i hemmet, ja det är inte konstigt att jag däckade till slut med ångest och en massa olika "sjukdomar" som jag trodde jag hade fått,jag var så dålig så att det var väl på snudden att jag skulle göra mig själv illa, och den som inte har upplevst sådan stark ångest kan heller inte förstå vilket helvete det är,sviterna efter det är ju min gräsliga dödsångest. Det enda jag fick höra under de år jag var sjuk var ju "ryck upp dig det är bara nerverna" det kan de säga som aldrig haft några krämpor....
Ja och nu har jag ju problemet med FK och
som du skriver "deras egen läkare som utan att ha träffat patienten i fråga ska göra sin egen lilla analys"
Man ska sannerligen vara stark i dagens samhälle....
Ha en bra dag Varm kram till dig // Hjördis
Ja ibland kan man undra om FK ska hjälpa eller skälpa...
Jag har inga egna erfarenheter av utbrändhet men min närmaste väninna har varit hemma i snart tre år nu. Hon är verkligen dålig. Hon har en väldigt bra läkare men även här så har FK lite konstiga idéer. Inte nog med att man mår dåligt, man ska ta strid med andra som ifrågasätter ens tillstånd. Man kan ju bli galen för mindre!
fyy va jobbigt och sjukt att det ska va så.
Trevlig blogg du har:O)
Jag förstår inte detta underkännande av vanliga läkares bedömning. Det går väl inte att bestämma om sjukskrivning eller inte enbart utifrån en diagnos. Det måste väl ändå göras utifrån en helhetsbedömning av hur människan i fråga mår både fysiskt och psykiskt och även utifrån hur möjligheterna till att kunna jobba på sitt vanliga jobb ser ut. Man kan väl inte begära att en sjuk person ska ut och söka nytt jobb förrän en eventuell rehabilitering är avklarad.
Om jag vore läkare så skulle jag känna mig totalt inkompetensförklarad! Och om jag vore patient så skulle jag känna mig totalt utlämnad åt någon hemlig makt.
hittade in till dig via min vän inger och återkommer gärna till din fina blogg med mycket tänkvärda ord !
Hej igen Kerstin!!
Läste ett tidigare inlägg, du skrivet om "gruppindelning". Det är något jag oxå länge gått och funderat på. Vad är det i samhället. Varje åldersgrupp lever för sig.. Det är förfärligt.Alla borde umgås, barn, unga och gamla.. Många unga har fördomar mot äldre. Konstigt, alla vill bli äldre, men ingen vill bli gammal.. Men tyvärr så blir vi alla gamla..Många fina inlägg du gjort tidigare..
Kul att du var från Västervik, en jättefin liten stad. Som du förstod så är jag från Linköping..
Men bor nu i Stockholm..Besökt din hemstad många gånger..
Jag är glad jag hittat till din
trevliga blogg.
Ha det bra!
kram
Dessvärre finns det mängder av sådana fall och inte alls bara de med diagnosen utmattningsdeperation. Satt med en hel pärm ärenden häromåret som alla handlade om alla möjliga fysiska åkommor. En arbetslös verkstadsarbetare med för tillfället obrukbar högerarm fick varken försäkringskassa eller a-kassa därför att försäkringskassan ansåg att han kunde ta ett lättare arbete där han inte behövde använda högerarmen och a-kassan ansåg att han var för dålig för att kunna söka jobb! Han föll mellan stolarna och fick faktiskt inga pengar alls från någon.
Försäkringskassans personal, även anvisningsläkarna, har stenhård press på sig att minska sjukskrivningarna. Det finns politisk enighet kring det. Det galna är ju förstås att man går den lätta vägen; i stället för tillräckligt med förebyggande åtgärder som t ex minskad stress i arbetslivet så går man den enkla vägen och vägrar sjukskriva sjuka människor. Det är kortsiktigt så det osar om det men det ser snyggt ut i statistiken för dagen!
