Oförglömliga möten.
Hej ta gärna en titt i min blogg, jag bloggar om mode som passar allas plånböcker, nytt och fräscht vårmode.. kram
Jag har EN sådan vän. Vi träffades första gången när vi skulle börja trean, våra respektive klasser slogs ihop. Vi, Bitta och jag, fann varandra direkt. Höll ihop hela skoltiden. Sen mer sporadisk kontakt. Nu, när vi träffs eller talar i telefon så är det som om tiden skulle stått stilla. Vi kan både prata om de där svåra sakerna, utan krusiduller - bara rakt på, men samtidigt så är vår relation lättsam. OCH ärlig.
Lustigt att jag skulle läsa just det här idag, för, jag har hela morgonen tänkt på min barndomsvän Bitta - för hon fyller år i morgon - så jag ska skicka kort till henne. Jag har ju andra vänner också sen långt tillbaka - men Bitta är "min-Bitta", nr 1, på något vis, inget kan ändra på det.
För övrigt så snöar det tvärsför här just nu, älskade sambon reser mellan Härnösand och Boden - just nu! Fy bubblan...
:)
Hej kompis!
O, tack för att du saknat mig! Det värmer. Jag har haft full rulle med bland annat min coachutbildning samt att jag haft förberedelse arbete för min föreläsning på lördag. Jag har samlat på mig lite att skriva. Jag var igår på ett att det värsta förädlramöten man kan tänka sig. Jag blir så Gud förbannad på föräldrar som bara ser till sitt eget barn och inte kan se att vi tillsammans för skillnad. Nå, jag kommer att skriva mer om det på min blogg om vad som hände. Hoppas allt är bra med dig. Kram Agnetha
Tack för besöket hos mig det gladde. Jo du har helt rätt om detta med möten med människor. Jag har också en sådan vän. Vi träffs inte så ofta, talas vid på telefon ibland och alltid lika hjärtligt och okonstlat.
Ha en skön kväll.
Visst är det härligt med en sådan människa. Jag säger en för de växer inte på träd. Jag har en sådan vän, vi förstår varandra så väl och kan prata om allt. Glad jag har henne!
Hoppas du har en härlig kväll!
Hej kompis! Sitter och förbereder min föreläsning i morgon till kvinnliga företagare. Det är jättekul med det tar mer tid än vad många tror att förbereda. På söndag ska jag och min dotter på Kulturens Hus i Luleå på en bokmässa som två unga gymnasie tjejer tagit initiativet till att arrangera. Tänk vad dom vågar många unga idag. Inte var jag så modig när jag var 16 17 år.
Hoppas du får en trevlig helg. Jag längtar tills jag får sitta och skriva på bloggen igen.
Massor av varma kramar/Agnetha
