Negativitet eller realism?

Är det möjligtvist någon ny slags trend som alla ska "följa slaviskt" att konversationer ska hållas så ytliga som det bara går? Jag är så uttröttad av de opersonliga samtalen, som egentligen inte ger någonting! "Kan vi inte prata om något positivt istället?", fick jag höra häromdagen då jag nämnde problematiken med ungdomsvåld och missbruk långt ner i åldrarna. Jag anser inte att det är en negativ kommentar utan det är att vara realistisk och att bry sig om världens tillstånd! Problemen försvinner ju inte bara för att man låtsas att de inte finns, eller hur? Jag är väl en sådan person som säger det folk inte vill höra, inte heller vill kännas vid...Är analytisk och djuplodande, vill gå till botten med saker och ting. Jag nöjer mig sällan med ett konstaterande utan spinner vidare på varför och hur? Förstår att det kan vara frusterande för vissa, men det är den jag är! Om vi snart inte börjar samtala om det som är viktigt och behöver belysas, även förändras, så vet i sjutton vart vi ska sluta? Bloggen är ett perfekt forum för att få ur sig diverse tankar och frågeställningar i både stort och smått...Måste väl erkänna att de ämnen jag tar upp här ibland är sådant som min omgivning inte alltid orkar,vill eller har lust att diskutera...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0