Tankeverkstaden

Är det verkligen bara jag som reflekterat över vår åldersindelning i Sverige och hur knivskarpa de gränserna är? Har ingen tänkt på hur uppdelade vi är beroende på ålder? Dagisbarn spenderar hela sin vakna tid med andra dagisbarn, sen skolan, efter det förhoppningsvis ett arbete, sedan med en fot i graven sitter man med andra gamlingar och väntar på slutet...Relativt sällan möts de olika åldersgrupperna, det är som helt skilda världar i mina ögon. Undrar varför det blev så? Jag ifrågasätter ofta sakernas tillstånd, helst om man ser ett negativt resultat av den livsstilen. Vissa kanske påstår att jag är en bakåtsträvare, men nej, jag uppskattar framåtskridande så länge det inte inverkar på vårt naturliga tillstånd. Jag värderar och framhåller det som faller sig naturligt, ur både en fysisk och psykisk aspekt. Vi kan ju inte förneka totalt vårt ursprung och tro att vi ska må toppenbra om vi skapar en tillvaro som inte passar oss som de vi egentligen är. Vi är funtade på ett visst sätt ,precis som olika djurarter är. Sätt ett lejon långt borta på polarisen eller en isbjörn ute på savannen, så får vi se hur det lyckas...Varför jag kom in i dessa tankebanor berodde på en insändare i GT, en ung kille kommenterade domarna mot Rikardos banemän. Han ifrågasatte varför inget blir gjort för ungdomarna idag. Inga mötesplatser, ungdomsgårdar och liknande. Dessutom nämde han bristen på vuxen närvaro. Familjelivet där man möts och skiljs i dörren, där alla är på väg till sitt håll och ingen tid för samvaro finns. Det är för jävligt, tycker jag! Föräldrar måste ta sitt ansvar med sina barn, prioritera i tillvaron så det finns tid för dem. Många verkar tro att instutionerna (dagis/skola), ska fostra och ge barn vad de behöver. Denna unga kille hade kloka kommentarer i sin insändare, t om gav förslag på lösningar som var förnuftiga och logiska. Frågan är väl vem som ska lyssna? Politiker idag verkar leva så långt bort från verkligheten som det bara går, så risken är väl att allting bara fortsätter som förut eller värre...Vi behöver makthavare som ser bristerna i samhället och som har visioner om något bättre, även hur de ska gå tillväga för att nå de målen...Vi ger de styrande alldeles för stor makt egentligen, vi är så myndighetsstyrda under paragrafer och regelverk, att våra egna initiativ har fallit platt till marken tyvärr...