Tankeverkstaden

Träffade en fd granne på bussen idag. Hon börjar närma sig 75-års åldern och har nyligen återhämtat sig från ganska allvarliga hjärtproblem. Vi blev båda två glada att råkas, vi har inte setts sedan i somras. Hon lyste upp och började berätta sina minnen från förr. Bl a att hon snart levt ensam i 40 år efter att ett svårt äktenskap tagit slut. Hennes barn som inte riktigt har tid att hålla kontakt och hur ensamt det kan bli ibland. Hennes ögon blev vemodiga för en stund...Sedan sa hon: Men inte ska jag sitta här och klaga, när så många har det ännu värre än mig! Jag har fått hälsan tillbaka, reder mig själv igen. Jag tar bussen till stan och njuter av att komma ut lite. Men, sa hon med glimten i ögat, det var faktiskt bättre förr! Tänk när jag var ung så roligt vi hade. Sedan följde en utförlig utläggning om hur staden såg ut i hennes ungdoms glada dagar. Servitrisjobbet hon hade som 16-åring, hur trevligt det hade varit. Ja det blev en lustfylld resa för oss båda! Det var trevligt att se henne så levande och glad! När vi skiljdes åt på busstorget sa hon med ett stort le'ende:Vet du vad jag ska göra nu? Jo, jag ska till banken, sen köpa en semla och sen hem sätta på kaffepannan. Gud va gott det ska bli! Vilken härlig liten tant, så fylld med historier om sitt liv, så mycket livskunskap och visdom hon besitter...Hon påminner mig om min mormor som gick ur tiden för länge sedan. Hon var likadan, älskade att berätta om hur allting var förr...