Det sanna jaget
Uppväxten och barndomen, arv och miljö har också bidragit till att forma och sätta sina spår. Händelser genom livet, ofta svåra sådana sätter sig djupt och kan förändra den man verkligen är. Om man skalar av lager på lager av livets spår, vad hittar man istället? Kanske finns det långt där inunder en människa som är olik den man trott att man är? Kanske det äkta sanna jaget drömmer om något annat.....Något mer än det liv man lever här och nu......Om man bara vågar och törs..... Om man bara struntar i garantier och begränsningar och vågar kasta sig ut utan skyddsnät....Att följa sina egna innersta drömmar, göra sina egna fotspår i sanden är nog det vi alla önskar oss egentligen,att få uppleva att livet är meningsfullt och att vi lever våra liv till fullo.....
Vilket bra inlägg du gjort.
Arv och miljö går ju hand i hand..
Men sedan är vi ju bara "lilla jag" visst skulle vi våga lite mera.. Och visst känns det som vi är indelade i olika roller, efter arbete utbildning, familj, kön och bakgrund.. osv. Alla har en roll..och ofta en roll som det förväntas av mig.. den själuppfyllande profetsian.. lever man oftast efter,
man skulle behöva skala av sig,,
Tappa fotfästet ett tag,, för att sedan kunna komma tillbaka i en ny dräkt..
Men törs man..
Ha en fin helg!
Stor varm kram /Inger
Jag gjorde en bra grej för några år sedan.. då var jag vilsen i mitt ego.. Satte mig ner här vid datorn och började skriva..
Jag började från cirka 1 års ålder 8ett foto som påminde) letade upp samtliga mina dagböcker som finns kvar.. dammade av alla gamla fotoalbum..
plöjde genom och genom allt.
Allt ja jag säjer allt inom mig kom fram .. det där var så mysko för det var som en film framför mina ögon.. jag såg allt klart. Drog in hela släkten på både min pappas o mammas sida.. alla kompisar genom skoltiden, vännerna allt skrevs ner. Episoder som blev till riktigt många A-4 format. Barndom, ungdom, vuxen förålder och alla år därefter.. det där blev helt klart början på mitt egos klara ljus:-)
Jag rekommenderar alla att försöka pränta ner sitt liv.. för det rensar upp och man går från klarhet till klarhet..
Mycket bra du tog upp det här.. glad för jag hittat dig här i djunglen av bloggare:-) Konstigt man kan hitta sina "likar" i alla denna sörja av olika bloggister.
ha de fint o kramar till dig:-)
Kerstin min vän...
Verkligen ett intressant inlägg för en beteendevetare och för även andra. Det är ett ämne för en uppsats inom socialpsykologin. Hur ser mitt sanna jag ut? När sticker det ut? Eller rättare sagt när får det sticka ut? Det frågar jag mig ofta numera. Få personer känner mitt sanna jag!
Vill också passa på att önska dig en Trevlig Helg och hoppas den blir fin! Jag ska ta det lugnt och sova mycket.
Kram/Ewacarin
Ja att sätta sin egna fotspår att ställa sig bredvid sig själv och titta.Vem är jag
? Jag har lärt mig så oerhört mycket om mig själv av att våga tappa fotfästet..och jag är stolt över mig själv att jag vågade ..viktigt och mycket spännande..trevlig helg min blogg vän
Ja, det är verkligen en intressant frågeställning.
Många gånger är man nog inte medveten om varför man gör så eller så.
Och att man blir ofta instoppad i olika fack, och att man kan bli uppfattad helt annorlunda än den man verkligen är.
Och ja, det är även så mycket som formar oss som individer från barndomen och framåt, där också finns saker som hindrar en att vara den man vill, eller den man verkligen är.
Och som du så fint skriver att tänk att följa sina innersta drömmar och göra sina egna fotspår i sanden...
Ett mycket fint inlägg.
Stor Kram
Precis det där pratade vi om på i en studiecirkel häromdagen. Och visst är det sant att man ska kasta sig ut, jag tror att lyckan finns där. När man lyssnar på den innersta rösten.
