Tankeverkstaden

Det är så trist med såna som är genomsyrade av att konkurrera och tävla
jämt och ständigt! Hela deras tillvaro är en enda stor tävling...
Tävla i precis allting från vaggan till graven. Vilket jävla sätt att framleva sina dagar på!
Jag skulle bli galen om jag måste prestera konstant hela tiden! Värst är väl att många
inte unnar andra att vinna och få sina 15 min i rampljuset. Vi är alla unika och sätter
vårt eget avtryck i världen, så egentligen är det bara dumt att gräma sig över andras
framgångar! Man borde applådera istället och glädja sig med den som lyckas...
Kanske är det tur ändå att vissa beter sig på det viset, desto mer uppskattar man
de vänliga själar som klappar dig på axeln och gratulerar dig till goda resultat.
Man vet vilka som är äkta vänner med andra ord och kanske ska börja fundera
på att byta ut en del av sin bekantskapskrets!
Många lyckas på andras bekostnad, utrustade med sylvassa armbågar och mejar ner
de som står i vägen. Fixar och trixar, manipulerar och går på utan varken moral eller
etik, det är inte succe' i mina ögon.Ingenting att vara stolt över tycker jag! Framgång
för mig är när du ärligt och rättvist tar dig till toppen, och gör det med ödmjukhet.
Måste väl vara något slags mindervärdskomplex om du hela tiden ska överträffa
alla andra, och alltid vara störst, bäst och vackrast?
Att aldrig ge ett erkännande eller en eloge till andra, är att förminska deras värde
för att själv höja sig, eller?
Sorgligt att det ska behöva vara så här, vi lever på 2000 - talet och människan
borde ha utvecklats mer än så och lärt sig mer medmänsklighet...