Antiklimax...

Kan inte hjälpa att det känns lite tomt och ödsligt inuti när julafton är över...Så mycket förberedelser och förväntan långt i förväg, som sen är överstökat på några få timmar... Det blir ett slags antiklimax! Julafton var helt perfekt ur alla aspekter, vi umgicks, åt god mat, delade ut fina julklappar och bara myste i det stora hela. Tiden gick alldeles för fort bara! Denna gång ruckade vi på de gamla beprövade rutinerna, att fira julafton hemma. Vi reste till Göteborg till äldsta dottern/systern och det var också en upplevelse i sig. Jag trodde inte så många människor reste på självaste julaftons förmiddag, men vi var långt ifrån ensamma på tåget kan jag säga. Det låg en slags fest och firar stämning över resenärerna, som konkade runt på sina bagage och julklappspaket. Var en speciell känsla att vara på resande fot denna dag! Nu är det överståndet som sagt var, bara minnena kvar...Känns lite tomt i hjärtat när allt det högtidliga förvandlas till vardag igen. Jag är oerhört tacksam att ha familjen runt omkring mig, det finns allt för många som fruktar julhelgen av diverse olika anledningar. Finns så mycket elände som vissa människor lever i och som känns ännu mer påtagligt och svårt att uthärda när det är jul. Jag sänder min tanke och medkänsla till dessa medmänniskor och hoppas på en ljusning i deras tillvaro  och ett bättre år 2008...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0