Alternativ medicin

Blev mäkta förvånad igår! Mellandottern som studerar till undersköterska, berättade att de ska ha ett antal lektioner i alternativ medicin! De ska gå igenom ämnen som handlar om energi, meridianer,chakran, akupunktur osv. Tänk, det var inte alls länge sedan sånt tillhörde rena rama flummeriet och räknades inte som trovärdigt! Jag blir glad att en seriös kommunal vårdutbildning tar upp detta på schemat! Det betyder ju att de förstått att vi behöver en holistisk syn på människan, att kropp och själ går hand i hand.

På 70-talet när jag gick hos en kiropraktor, var det många som förfasade sig att jag anlitade en "kotknackare" för mina besvär. Fast de såg klart och tydligt vilket uppsving jag fick efter de behandlingarna så var det inte accepterat ännu. Idag är vissa av dem knutna till sjukvårdssystemet och kostar inte mer än vanliga läkarbesök. Samma sak med akupunktur, jag var tidigt ute och provade det behandlingssättet också och sågs som en riktig flumm-maja,hahaha. Jag kan väl säga att jag har provat både det ena och det andra i läkande syfte. Jag är öppensinnad och förkastar ingenting förrän jag testat själv och bildat mig en egen uppfattning.

Tyvärr finns det ju alltid "falska profeter" och charlataner. De förstör mycket för dem som är seriösa och kan sin sak. Det är väl det enda man bör vara noga med att kolla, att utövaren är seriös och inte tillhör gänget med "upphöjda gurus", vars främsta syfte är att bli avgudad och håva in pengar...
På sjukhusen i England har de sedan ganska lång tid tillbaka, både klinisk medicin kombinerat med alternativa metoder.Det ger en helhetssyn på människan och läkningsprocessen, anser de. Läste ett reportage om detta för länge sedan, där en kirurg uttalar sig om den healern som arbetar sida vid sida med den etablerade vårdpersonalen. Kirurgen menade på att han kunde tillgodose fysisk läkning, men att den andliga läkeprocessen är minst lika viktig....

Det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, därför blev jag glad att det nu för tiden inte ses som något konstigt att man söker alternativa vägar när den traditionella vården kanske inte hjälper fullt ut...

Ett litet tillägg bara.....

Apropå inlägget igår nämnde jag könets obetydelse och framhöll överlevnad och friskt barn. Mina två yngsta barn, även barnbarnet är födda med akuta kejsarsnitt pga komplikationer vid förlossningen. Min nu 23-åriga dotter slutade växa i 6:e månaden och hennes hjärtslag osv var inte alltid helt tillfredsställande. Det fanns inga garantier för att hon skulle överleva eller födas helt frisk. Vill bara förtydliga att jag hade välkomnat henne lika mycket ändå, oavsett om hon fötts sjuk! Vill göra detta tillägg så inget missförstås! Jag har ej den övertygelsen att alla måste födas fullt friska för att få en plats i denna värld!

Va, blogglös kväll igen?!

Vad är det som händer med bloggen nu för tiden egentligen? I går kväll var det helt omöjligt att ta sig in ens på egna sidan - mycket mindre på någon annans! Har märkt att "min" bloggtid, ca 21.45, har blivit en ganska omöjlig tid, undrar varför? Igår hade jag med stor förväntan satt mig här för att läsa vad ni tycker om det jag skrev på bloggen. Såg även fram emot att ta en runda inne hos er och hälsa på....Icke sa nicke - inte en chans alltså! Detta har hänt förut på kvällen, men inte lika ofta som nu. Senare framåt kl 23-23.30 brukar det gå bättre, men det är ju inte alltid man kan sitta och vänta till dess...Igår var också en sån dag när tröttheten i kroppen var enorm, trots att sinnet var alert som vanligt...Kroppen och jag går inte hand i hand alla dagar tyvärr! Det kanske känns igen att man vill så mycket, har både ideer och lust och vill "köra järnet", men kroppen gnäller och gnyr, den vill bara inte mer just den dagen...Aningen frustrerande emellanåt faktiskt! Ja,ja man ska väl inte klaga, det är som det är, kunde ju varit värre....

Jag gillar ordspråk! De säger så mycket med få ord! Har ett här som jag tycker om:

Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus och ändå lyser det upp mer i ett hem.

Vill ha rätt färg på barnvagnen.....

Jag vill att ni fina trevliga bloggvänner ska veta att jag blir jätteglad för responsen ni ger på mina funderingar, som jag har här i min tankeverkstad! Jag har en förkärlek till att ta upp ämnen som är aktuella i vår nutid. Vi som kommit upp lite i åldern, har ju levt i något annat, vi minns en annan tid och kan kanske ha ett annorlunda perspektiv på vissa saker. Jag reagerar på sånt jag läser eller hör talas om - ifrågasätter och spinner vidare i tankegången...Jag ska väl ärligt erkänna att det stundtals bor en liten rebell inom mig! Ibland när jag tycker att "nymodigheterna" går för långt och blir absurt, då undrar jag ofta vad ni andra anser om saken? Det är intressant och spännande att få veta era åsikter i olika ämnen!

Jag vill gärna veta vad ni tycker om det här: Gravida vill veta könet på barnet för de vill ha rätt färg på barnvagnen. De vill också kunna inreda barnkammaren i god tid, med rätta färgerna och gosedjur som passar det kön babyn har...De vänder sig till storstäderna, till privata mödravårdscentraler och betalar för ett ultraljud som avslöjar om det är en pojke eller flicka.

Jag tyckte det lät lite väl dramatiskt och långsökt! Kunde väl aldrig tro att det var så viktigt att få rätt färg på grejorna! Frågade min 18-åring vad hon tyckte? Svar: De som har råd och kan, tycker väl det är praktiskt. Sen var det inte mer med det, för hennes del...
Ursäkta, men för mig låter det lite udda att åka iväg till storstaden, betala och genomgå ett ultraljud, bara för att få rätt färg på barnvagnen! Vi som är från en äldre generation nöjde oss med att räkna fingrar och tår och var överlyckliga om det fanns 10 st av varje sort!

Kul att höra vad ni tycker, misstänker att detta kan vara en generationsfråga... Sen kan jag ju börja breda ut mig här ang ultraljud i övrigt. Sortera bort vissa foster med vissa sjukdomar osv. Men det är en annan frågeställning som jag ska ta upp en annan gång....

Min söndagsblogg

Hoppas jag inte känns tjatig nu...Fredagens krönikör, den duktiga Mats Palmqvist tog upp ett ämne som föll mig i smaken och som jag vill dela med er här.
Omedelbar behovstillfredsställelse! Allt ska ske ögonaböj nu för tiden, som han uttrycker sig. Konsten att längta är försvunnen, menar han på och jag kan ingenting annat än hålla med honom!
Mats P minns sin egen ungdomstid, då en nyutkommen Beatlesskiva var en stor händelse, och en längtan efter att få ha den i sin ägo. Tyvärr hade han inte råd med de 24 kr den kostade, så han fick börja spara och längta lite till...Efter en tid hade han fått ihop sina pengar och minns än idag den lyckokänslan när längtan äntligen blev verklighet och han köpte sin skiva.Modekläderna som gruppen bar, ville han också ha. Han slet hund i månader som springpojke för ett par boots.

Mats P jämför sig sen med dagens ungdom. De behöver sällan längta eller vänta och sällan förgäves! De får det de vill ha ögonaböj! De behöver inte ens vänta på skivutsläppen. De laddar ner själva - blixtsnabbt genom datorn. Ingen brist på prylar längre. De flesta har det mesta som krävs. Ungdomen har speciella kravsspecifikationer. De får sällan eller aldrig uppleva känslan av lycka och tillfredsställelse som kommer när man fått vänta och längta en tid efter det man vill ha...

Han drar sen sina slutsatser, väldigt kloka sådana i mina ögon: Kanske de unga saknar något annat i livet än grejor? Därför skär de sig, svälter, skadar andra osv. Något de saknar som vuxna missat att ge dem? Något som inte kan köpas för pengar, nämligen en mening med livet och en tro på framtiden. Har vi misslyckats med att ge dem det de verkligen behöver?
Längta efter kärlek och trygghet ska man inte behöva göra för länge! Det ska man ha här och nu...

Familjemiddag....

Idag samlas vi kring god mat och trevligt umgänge här hemma. Vi hörs av dagligdags, men det är genom teknikens under...Jag tror att det är viktigt att träffas med jämna mellanrum också, även om man inte bor på samma plats. Vi är i så olika åldrar och våra liv levs i olika takt och fart, så det är skönt att träffas och återknyta gemenskapens band...I dagens snabba värld är det lätt att både förlora sig själv och andra, särskilt om man är under 25 års ålder tror jag. Det är viktigt att ha sin familj i både glädje och sorg! Det ger stabilitet och trygghet i livet, även få känna att man är älskad villkorslöst för den man är....

Lite amish....

En bloggvän skrev igår om Amishfolket och dess leverne. Jag har sett både dokumentärfilmer och repotage om deras livsstil. Jag skulle kunna tänka mig att fly världen för ett tag och leva ytterst spartanskt. Däremot har jag svårt för deras sektliknande ideer och trosinriktning.
Blogginlägget igår påminde mig om stugor vi lånat/hyrt under sommaren. Fri från moderna bekvämligheter, varmvatten och badrum/toalett, glöm det! Konstigt nog var det som en befrielse att bo där mitt ute i naturen, långt bort från världen och dess larm. Fridfullt och totalt i samklang med djur och natur. Rådjur, älgar, harar och rävar fanns inpå knutarna. Enda ljud som hördes var fågelkvittret och suset från vinden i trädkronorna. Allting andades balans och harmoni...
Natthimlen som var alldeles kolsvart med gnistrande stjärnor, inga gatljus som störde upplevelsen.
Ett sädesärlepar hade byggt bo intill skorstenen och vi fick förmånen att följa hela proceduren från äggkläckning till flygfärdiga små fågelungar. De var konstant hungriga och satt alltid med näbbarna på vid gavel och skrek efter mat. Föräldraparet slet dagen lång med att samla in mat och mata dem. Vilken underbar känsla det var att sitta i solljuset, skönt tillbakalutad och få betrakta detta skådespel.
Jag har en dröm att lämna staden bakom mig så småningom och bo nära naturen, helst vid havet....

Ingen blogg igår...

Kändes lite underligt faktiskt, snudd på abstinensbesvär hahaha! Tänk att bloggvänner kan betyda en hel del, hur underligt det än låter....Människor man inte träffat i verkliga livet, kanske inte heller "känt" på bloggen så länge och ändå följer man på bloggen deras skrivna ord, i stort och i smått...Jag vet vid ett par tillfällen när bloggvänner berättat någon tråkighet som hänt dem och jag blir lika upprörd å deras vägnar som jag skulle bli om det gällde en av mina vänner som jag träffar personligt! Samma om något trevligt och bra inträffar så gläder det mig och jag blir upprymd och glad för deras skull...Märkligt egentligen! Innan jag själv började blogga kunde jag aldrig tro att jag skulle få kontakt med "vida världen" på ett så pass personligt plan. Vet när andra berättat om människor de bara träffat på nätet att jag varit väldigt tveksam, även lite förundrad faktiskt...Sen kom jag att tänka på mina gamla brevvänner jag hade som ung. Vi kände ju heller inte varandra från början, sen genom breven blev kontakten djupare och djupare med tiden och vi fann en givande vänskap.I dagens läge är det väldigt vanligt med vänner genom bloggar och olika slags sajter, skillnad var det i datorns barndom då många förfasade sig över vad detta skulle leda till. Måste väl erkänna att jag tillhörde den skaran, men det var för mest oron över att mina döttrar skulle vara okloka nog att ev stämma träff med någon okänd utan min vetskap...Man hörde så mycket i skolan på föräldra möten också som var skrämmande...
Idag är en sån härlig dag, då det är sol ute och sol inne, även sol i sinne...Tänk att solljuset betyder så mycket för både kropp och själ! Åtminstone är det så för min del, jag blir piggare och får lust med massa saker,blir kreativ och får inspiration...Det är underbart med såna dagar!

Vad händer?

Ögnade igenom tidningen snabbt,mina ögon fastnade direkt på en nyhetsartikel som besannar mina värsta farhågor. Tjejer börjar ta efter killars beteende. Ja, jag vet att det låter konstigt, när jag uttrycker det så, men mina tankar har funnits omkring detta ämne förut. Killar som är våldsbenägna, ägnar sig åt kriminell verksamhet,ingår i gangstergäng osv osv, det är inget främmande för oss idag. Tjejer som skär sig, slutar äta eller tvärtom äter och kräks, hamnar i depressioner, är sömnlösa osv, det är också något vi känner till mycket väl. Men tjejer som börjar agera ut, misshandlar, rånar och gör regelrätta mordförsök, var inget vanligt fenomen vi kunde läsa om förut.Jag kanske är av den gamla stammen som tror att tjejers psyke och känsloliv skiljer sig från killars, rent biologiskt sätt. Feminister brukar inte hålla med mig i dessa sammanhang, när jag vill påskina att det finns en skillnad mellan könen. Tittar man rent krasst på det hela så ser man ju för blotta ögat en fysisk skillnad i kroppsform, muskelmassa osv. Jag vill hävda att det psykologiskt och även känslomässigt skiljer sig mellan tjej och kille, beroende både på hormoner och i kemisk bemärkelse.
Rubriken idag var: 18-årig ung kvinna högg ner två med kniv.Anhölls för mordförsök.
Det känns så overkligt och konstigt att våldstendensen även breder ut sig i tjejernas liv. Rent känslomässigt kan jag tycka, att de förut värnade om livet istället, om ni förstår hur jag menar? Jag känner en massa inuti som är svårt att sätta ord på. Jag ryser vid blotta tanken på att vi kanske nu ska få tjejgäng som härjar runt på stan och sprider skräck. Misshandel, stöld och personrån som följer i deras spår. Jag har väl varit/är av den åsikten att jag har trott att tjejer i många fall kan ha en lugnande inverkan på stökiga killar och med sin mjukare, känslomässiga sida, sprida ett lugn, rent energimässigt sett. Vad är det som händer? Varför blir det så här? Vad beror det på att tjejers agerande börjar förändras?Eller har jag missat något, någonstans under vägens gång?

Valfriheten ställer till det....

Krönikören Mats Palmqvist som skriver på fredagar i BT, gillar jag skarpt! Han belyser olika dilemman vi människor har i detta moderna samhälle. Denne skribent gör det allvarliga mer lättsmält genom sitt ordval och genom en lite "roligare" vinkling på problemet ifråga. Det är också en gåva, att nå ut med seriösa budskap, få andra att tänka till samtidigt som de drar på smilbandet...
Denna vecka hade han fått nog av allt som krävs av oss moderna människor! Han skulle köpa en ny spis och fick väldiga problem. Där fanns nämligen tjugoen stycken att välja på! Alla med olika finesser och funktioner. Häll eller plattor? Induktion eller boostfunktion? Han lämnar frustrerad affären utan spis så klart, och funderar på hur han ska bära sig åt...Efter att ha haft sömnlösa nätter i valet av bästa, billigaste teleoperatör, billigaste elbolag,oljeleverantör,osv osv så orkar han inte göra sökningar på bästa spisen också. Helt sonika bestämmer sig denne krönikör för att gå in i affären och säga:Jag vill köpa en spis som är sjuttio centimeter bred,allt annat saknar betydelse!
Valfriheten ställer till det för oss människor, konstaterar både han och jag! Vi lägger ner mycket tid på att välja rätt, allt från ett enormt utbud av tandkrämssorter till bredbandsbolag! Barry Schwartz, amerikansk professor i psykologi,menar att vi lurats tro att optimal valfrihet i alla livssituationer är lika med optimal frihet och optimal lycka. Han ser ett samband att vi genom alla våra valmöjligheter också upplever större tidsbrist och samtidigt blir allt mindre nöjda med våra liv. Psykologen förklarar att alla krav på oss nutidsmänniskor, i alla livsskeden, i alla vardagssituationer tvingas vi att ständigt göra olika val och det skapar en psykisk överbelastning och mindre livstillfredsställelse. Jag är benägen att helt instämma i detta påstående faktiskt!
Statsvetaren Robert Lane, hävdar att vuxna människor idag beter sig som tonåringar! Tänker mest på sig själva,saknar ödmjukhet och självinsikt beroende på att vi deltar i en gigantisk köpfest utan att tänka på konsekvenserna. Vi lever i en illusion om de många möjligheterna, med konstant rädsla att missa de stora chanserna och detta i sin tur leder till minskad tillfredställelse och livskvalitet. Jag själv har ofta blivit frustrerad över alla val vi ibland tvingas göra,antingen vi vill eller inte. Kommer inte på något bra exempel just nu, men kan säga att jag håller mig undan från hysterin som vissa känner bara de ska köpa t ex ny mobil.Dessa sökningar på internet, jämföra funktioner och priser, kolla upp precis allting, göra rätt val i djungeln av utbud....Jag orkar inte med sånt! Jag får tag i bra grejor ändå,ofta av en ren slump många gånger. Varan kommer till mig istället för tvärtom! Jag har kanske nämnt till någon vad jag är ute efter och behöver köpa, och får tips eller någon som ska sälja exakt det jag vill ha.....

Datorn upptagen....

Idag är det som bekant söndag och dottern är parkerad vid datorn mesta tiden av dagen...Det är lite svårt att få till det för oss ibland, vi delar ju på datorn och det kan bli riktigt knivigt vissa dagar med uppdelningen av aktiv datortid! För det mesta så samsas vi väldigt bra,visserligen kan detta bli en källa till irritation stundtals, men det går över fort och vi blir snart goda vänner igen...Många har varsin dator,men jag har väl tyckt hittills att det är onödigt. Jag kanske ska fundera på det en gång till nu när jag har börjat använda den mer än förut. Kan vara stressande ibland när man är mitt inne i en text och dottern suckar högt och ljudligt.Tiden flyger ju iväg på bloggrundorna, så jag får väl erkänna att jag överskridit min tidsgräns vissa gånger..Mellandottern har köpt sig ny dator och jag kan ta över hennes gamla, så vem vet, inom en snar framtid kanske jag har obegränsad tid här och kan ägna mig åt skrivandet längre stunder...Har dessutom börjat skriva ner andra texter som jag förut skrev i kollegieblock och sparade i skrivbordslådan.Skrivandet är så viktigt för mig,i mina block har jag fått perspektiv och kunnat se på händelser i ett större sammanhang.Jag har lämnat mycket bakom mig genom skrivandet och kunnat gå vidare i livet....

Balans

Jag är sådan att jag ger ut mycket energi i samvaron med andra, det är min natur på något sätt. Det fungerar och tillför positiva saker i mina relationer så länge jag inte hamnar med energitjuvar vill säga. Vissa av oss interagerar med andra i en öppenhet och utbyte av energi. Dessa ger lika mycket som de tar, så det blir alltså en balans i energiutbytet. Först nu det här sista året har jag till fullo blivit medveten om detta och noga med att reflektera över det här. Förut kunde jag komma från ett möte med någon och vara totalt slutkörd, men då begrep jag inte varför...En god indikation på vilken kvalite' relationen har är hur man känner sig både under träffen och främst hur det känns efteråt. En balanserad god relation tillför positivitet, man känner sig både upplyft och påfylld och framför allt glad. I närheten av energi-utsugare blir man som en urvriden trasa - helt dränerad på all kraft. Energitjuvarna har en tendens att fokusera på sin egen person och har inte så mycket till övers för andra, mer än på ett rent ytligt, intetsägande plan. Jag har accepterat många såna slags människor och umgåtts med, tyckte bara då att vi var olika, begrep inte detta med att min energi försvann och jag blev så vansinnigt trött. Såg inget samband där och då....Nu vet jag bättre! Inser att vissa relationer är meningslösa i den bemärkelsen att man bara slösar energi. Man fyller de här personerna med sin kraft och de är som bottenlösa tunnor. Resultatet är att bli helt tömd och dränerad, för energiflödet har stagnerat och flyter bara åt ett håll. Försöker man få relationen att bli sund och frisk känns bara en kraftlöshet.... Det krävs nämligen två för att dansa tango.... Till slut måste man besinna sig och förstå dynamiken i det här, och göra ett val. Visst är det trist att behöva välja bort människor från sitt liv, men om det är vad som krävs för att få behålla sin energi och sin kraft då är valet enkelt. Dessa människor hittar nämligen ganska omgående någon annan att hämta kraft ifrån, och de bara tar och tar och tar....Säkert är det inte av ren elakhet de gör så här,utan kanske mer en omedveten egoism?

Det sanna jaget

Vem är vi bortanför alla förväntningar och påklistrade roller? Roller vi själva stoppat in oss i eller som andra vill att vi ska ha...Det är en intressant frågeställning och inte alltid så lätt att besvara. Vad är vad, varför gör jag det jag gör? Är detta verkligen vad jag vill innerst inne? Man blir stundtals instoppad i olika fack av andra, beroende på hur de uppfattar ens person. Detta sker ibland ofrivilligt, för människor har så lätt att kategorisera och sätta en etikett på det mesta...
Uppväxten och barndomen, arv och miljö har också bidragit till att forma och sätta sina spår. Händelser genom livet, ofta svåra sådana sätter sig djupt och kan förändra den man verkligen är. Om man skalar av lager på lager av livets spår, vad hittar man istället? Kanske finns det långt där inunder en människa som är olik den man trott att man är? Kanske det äkta sanna jaget drömmer om något annat.....Något mer än det liv man lever här och nu......Om man bara vågar och törs..... Om man bara struntar i garantier och begränsningar och vågar kasta sig ut utan skyddsnät....Att följa sina egna innersta drömmar, göra sina egna fotspår i sanden är nog det vi alla önskar oss egentligen,att få uppleva att livet är meningsfullt och att vi lever våra liv till fullo.....


Underbart är kort!

Tiden är helt urled för denna dag kom och gick på ett ögonblick! Fattar inte hur det är möjligt att dagarna bara rusar förbi...Finns dagar då jag satt mig vid datorn, läst runt på bloggarna - skrivit till bloggvännerna - plötsligt har jag upptäckt att timmar försvunnit, när det känns som om jag suttit en halvtimma högst! Trodde först att det kan ha med ålder att göra eller att tiden går fort när man har trevligt osv men min yngsta dotter har också påtalat att tiden försvinner för henne med... Även en del av bloggvännerna har kommenterat detta med tidsförlust i dessa dagar. Vad är det som pågår egentligen? Detta fenomen börjar bli mer och mer markant för min del, jag lägger märke till det oftare och oftare menar jag. Det är ju helt okey  i trista sammanhang  att tiden går för  fort, men när man har trevligt, umgås och pratar vill man ju nästan stanna klockan för att det roliga ska vara så länge som möjligt! Säkert har flera av er upplevt samma sak eller hur?

Tystnad är en bristvara idag!

Läste bara rubriken och skummade snabbt igenom artikeln. Det var några som forskat i ämnet och ville varna för att det påverkar oss negativt att leva med diverse olika ljud konstant. Jag kan inte annat än instämma! Har förvånat mig många gånger över folk som inte klarar tystnaden, som har t ex TV:n på som bakgrundsljud. Jag är tvärtom, älskar tystnaden, där hämtar jag ny kraft! Ser de unga som har MP3-spelare i öronen för jämnan och lever i sin egen lilla värld av hög musik. Att de bara orkar! Jag är en utåtriktad, social människa som gillar att umgås och ha trevligt, men lika viktigt är det för mig att vara ensam i tystnaden. Det är ett behov som jag måste tillgodose, för annars mår jag inte bra och har inte balans i livet. Vi människor är så olika och tur är väl det...Men att omge sig med olika ljudridåer hela tiden kan inte vara bra för sinnet. Man påverkas ju av allt man hör, får olika sinnesintryck och så. Tycker det skulle vara stressande att aldrig eller sällan befinna mig i tomrummet där tystnad råder. Att inte föra en dialog med sig själv, för jag antar att man inte gör det om det sällan är tyst runt omkring? Livet innehåller så mycket mer nu i dessa dagar än förut, många val ska göras eftersom utbudet är enormt. Tiden jagar i bakhasorna och vissa är alltid på väg, alltid på språng...Tror inte att vi människor är skapta för att leva så, teknologin har gått framåt på så kort tid och vi har anpassat oss. Justerat våra livsomständigheter för att passa in...Det är kanske dags att ta sig en extra titt på allt man gör rent reflexmässigt, som blivit en vana (ovana) och känna efter: vill jag verkligen ha det så här? Ibland sker livets villkor på ren rutin. Min lärare i mental träning sa alltid: lova mig att ni aldrig sitter på samma stol runt köksbordet, byt plats hemma varje dag! Upplev något mer, något annat. Omvärdera och ompröva er själva och era liv med jämna mellanrum! Kliv ut ur boxen av bekvämlighet och trygghet, våga mera!
Han är en speciell person som lever som han lär. Det var så intressant att gå hans kurser, klassen sa ofta AHA. Man fick dessa AHA-upplevelser och kände sig så upplyft! Här kom jag visst bort från ämnet lite...Skulle vara kul att höra hur ni andra känner inför tystnaden?

Goda intentioner

Ibland har man så goda föresatser, som jag hade idag! Hade tänkt mig en hårtvätt först och främst, sen köra min rygg-gympa, den som jag slarvat med för ofta. En stilla skogspromenad i solskenet och njuta av harmonin som råder där. Ja, det skulle bli första dagen på resten av mitt liv! Mina intentioner var att få in en regelbundenhet i "ta hand om min kropp" strategi...Nu blev det inte riktigt så! Istället hamnade jag på vårdcentralen med dotterns knä (hoppade ur för 2 veckor sen).Det har krånglat och blivit värre. Vi blev skickade till röntgen, vllket visade att knät ligger rätt, men är inflammerat. Apoteket nästa, få ut recept på Voltaren och sen hem igen. Detta tog så gott som halva dagen i anspråk. Mitt hår är fortfarande otvättat så klart, däremot har jag fått både promenad och lite solsken, dessutom en unge som slipper ha sån värk... Ja, inget ont utan att det för något gott med sig, som ordspråket brukar säga! Det kommer en ny dag imorgon och jag har gett mig sjutton på att ta hand om mig själv lite bättre! Jag har den tendensen som jag vet att jag delar med många andra - jag själv kommer en bit ner på prioriteringslistan. Det är så urbota dumt egentligen och ett val man gör, men ibland går det av bara farten, utan att jag tänker mig för....Som väl är har jag en ny dag imorgon, med en ny möjlighet och ett nytt val!

Slapp eftermiddag...

Ägnat förmiddagen åt det som "måste" tas om hand i hemmets lugna vrå. Hushållsarbete låg inte högt på skalan idag, men ibland behöver det bli gjort ändå. Har lockat mig själv med en morot, en belöning...I eftermiddag går mina favoritserier i repris på 5:an: Jag ska lägga mig bekvämt i soffan, kura under filten i värmen och dricka en kopp kaffe med chokladmuffins och njuta av mina program! Känna hur dammfritt det är på möblemanget, katthårsfritt också för den delen. Fräscht badrum med blomdoft....Golven får dessvärre vänta till morgondagen. Ibland går städningen som en dans och emellanåt är det rena rama skräckscenariot! Låter väl banalt, men vissa dagar är det som förgjort, kroppen totalvägrar och man får ingenting ur händerna. Blir bättre och bättre på att lyssna på vad den säger, kroppen alltså, istället för att bara köra järnet för att få gjort det jag ska...Min personlighet är nog sån att jag vill få saker utförda och alltid varit aktiv. Mina hobbies inte minst har tagit sin lilla tid och gett mig otroligt mycket i gengäld förvisso, men vissa grejor går inte att göra längre, det onda tar överhanden....Sticka tröjor med motiv var en favoritsysselsättning på fritiden, har lagt ner det helt och hållet, axlar, nacke och rygg pallar inte längre...Ja, man anpassar sig efter den situation som råder och försöker göra det bästa av det hela...Man blir som "påhittiga Johansson", (min mammas favorituttryck, när hon levde) och hittar andra lösningar och möjligheter....

Byte av favoritpar!

Jag berördes känslomässigt igår av Daniel da Silva och Linda Lampenius när de dansade! Hade läst en artikel om henne och hennes liv, det fanns i bakhuvudet när jag såg dem virvla ut i dansen. Hon har tydligen varit sjuk i 23 år, kraven på att vara duktig och bäst på det hon gör knäckte henne. Både självkänslan och självförtroendet är problematiskt för henne. Jag tycker Daniel är en suverän dansare, koreograf och pedagog. Mest av allt är han så medmänsklig med Linda, har förstått hennes problematik och utgår därifrån. Med hans hjälp visade hon igår att det går att komma förbi sin rädsla och osäkerhet, hon lyckades slappna av i hans armar och göra ett jättefint jobb! Jag berörs av människors öde och de som kommer till undsättning och hjälper någon att gå framåt och lyckas gå förbi sin problematik....

Våren flög sin kos här idag! SNÖAR för fullt ute och är riktigt vinterlikt. Det bäddar för att kura ihop sig i soffan, svepa tjocka, goa filten om benen och bara vara....

Gårdagen

Vissa i min bekantskapskrets älskar alla hjärtans dag och det är för dem en lika stor högtid som t ex påskafton. Sen finns en del som tycker att det är kommersiellt och ingen svensk tradition alls och vägrar befatta sig med denna dag. Jag förstår dem allihopa, ett mynt har ju alltid två sidor! Jag uppskattar gårdagen för det värmer i hjärtat att få ge en liten uppskattning till någon eller själv få en vänlig gest...Det behöver ju faktiskt inte kosta någonting mer än lite vänlighet! De kommersiella krafterna har jag alltid ignorerat! Till jul är ju samma sak, köpmännen försöker pracka på oss årets julklapp osv. Det är ju ett eget val man gör i slutänden! Man kan faktiskt fira jul utan att ruinera sig och sätta gemenskapen och umgänget i första rummet, samma gäller för alla hjärtans dag...Det ena behöver inte utesluta det andra menar jag. Jag uppskattade gårdagen i alla fall, det värmde i hjärtat att få så mycket omtanke och vänlighet!

Även idag slösar solen med sina strålar och det är verkligen underbart efter allt regn och alla gråa mörka dagar! Det  blåser snålkallt och är minusgrader, men vad gör väl det en dag som denna! Härligt att det går åt rätt håll nu,  vi har mer ljus och vackert väder att se fram emot! Det är något som jag glädjer mig särskilt åt eftersom jag älskar våren, när naturen väcks till liv igen efter sin långa vinterdvala...Den totala lyckan är när jag får plocka de allra första vitsipporna, den känslan har jag haft ända sen jag var barn...Ja, livsandarna vaknar när naturen står i blom och det är en ren njutningstripp att sitta i gräset och bara insupa alla sinnesintryck som naturen ger...Visserligen är det fortfarande ett tag tills vi är där, fast tiden går så rasande fort numera så väntan blir inte alls lång tror jag....



En underbar dag idag!

Solen skiner från en klarblå himmel, inte ett moln så långt ögat når...Nere i skogsgläntan såg jag små knoppar av tussilago redan! Det är ljusare längre tid på dagen och det känns jätteskönt...Idag på alla hjärtans dag har jag både skickat iväg och tagit emot kärvänliga hälsningar från när och fjärran. Känner en stor tacksamhet över människorna i mitt liv och är så glad att de finns! Även ni kära bloggvänner får en hjärtlig hälsning från mig och jag hoppas att er dag idag blir så bra det någonsin går! Är också glad över att ni finns! Det är så trevligt att läsa era bloggar,och så roligt när ni besvarar mina inlägg! Det är en ren fröjd att sätta sig vid datorn och ha kontakt med er alla! Ha en underbar dag ni alla där ute! Stor varm kram från mig till er!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0