Tankeverkstaden

Människans bästa vän är hunden, sägs det. Vill nog påstå att det gäller
även katten. Faktiskt de flesta husdjur i och för sig...Min mormor hade en fågel,
som åmade sig och fjantade runt henne i största allmänhet, men om någon
annan närmade sig den, då var det inte nådigt...Min moster fick ett svullet finger,
med ett stort hack i, som minne! Jag är uppväxt med diverse olika djursorter. Älskade var
de allihopa, men vissa lämnade ett starkare intryck. Katten Happy var stundtals mer som
en människa än en katt. Hon var en övergiven hittekatt, bara tre månader gammal. Helt livrädd och
litade inte på människor. Hennes tacksamhet att få ett hem, visste inga gränser. Ständigt skulle
hon försäkra oss om sin stora kärlek, på varierande sätt. Även sin glädje ville hon visa, flög som en
studsboll mellan golv och tak. Klättrade såväl i tapeter som i julgranen, när man fyade och gav
tillrättavisningar, såg hon på en med oskyldiga ögon och med sin min visade:"Jag har inte gjort något"!
Som kattunge fanns ingen hejd på hyss och upptåg. Vi fick många goda skratt.
Happt växte upp till en vacker kattdam med stor dignitet som ni kan se här

Vid tre års ålder bestämde hon sig för att kräkas upp sina p-piller
här är resultatet.

Tack gode Gud, att denna älskliga kissemiss fanns kvar, den dagen Happy gick hem till Änglarna!

Vad vore livet utan djur?
- Inte mycket kan jag säga!

                                                                                                                               / Kerstin