Tankeverkstaden

Att vända kappan efter vinden, likt löven byter skepnad på hösten, är bekvämt och
man slipper bry sig...Aningen fegt också i mina ögon!
Att inte ha en egen åsikt i viktiga frågeställningar och bra argument vad man baserar
sitt tänkande på, är att förminska och undervärdera sitt ansvar som människa.
Vad är man rädd för?Att bli attackerad för sina åsikters skull, eller vad?
Gömma sig bakom rollen av att vara en ja - sägare för att bli omtyckt?
Är vi i Sverige myndighetsfostrade?
Lärda och uppväxta med att tiga, att hålla vår käft ihop, tugga och svälja,buga och bocka,
säga tack och amen till allting så vi inte riskerar att få upplopp eller anarki. Är det så?
Ett eget tänkande och ifrågasättande är lika viktigt för mig som att andas!
Att känna efter som en egen individ vad jag anser i viktiga frågeställningar, utan påverkan!
Det är vår medfödda rättighet som människa, även vårt ansvar att agera i enlighet med vår
inre övertygelse och ta ståndpunkt i viktiga ämnen och frågeställningar!
Kanske det är av extra vikt i dessa dagar, då världen tycks vara i kaos och
frågorna vi har att ta ställning till är av sådan art att vi inte kan titta tillbaka
och se hur våra förfäder gjorde eller följa deras exempel.
Deras visdom och klokhet kommer inte oss till godo automatiskt längre, eftersom
livsbetingelserna för dem var helt annorlunda än de vi har idag.
Om vi alla reste oss upp i vår fulla längd, enade och övertygade om samma sak, då
skulle världen kunna förändras som i ett trollslag, i våra mest viktiga frågor!
Fler skulle engagera sig, peta ner politikerna från sina höga hästar, där vår
verklighet icke existerar för de som bestämmer. Där makt och pengar har ordet
istället för mänsklighet och en värld att leva i utan nöd,våld,ond bråd död,
miljöförstöring, utrotning av djurarter, osv, osv, osv, osv,osv,osv...